Det kom ett brev...

... idag med farmors dödsannons och minnesord. Minnesorden hade mamma skrivit ihop, ett par rader om farmors liv-det blev väldigt bra. Dödsannonsen var oxå väldigt fin, speciellt dikten.
Den löd såhär:

Du möter oss ej mer som förr

välkomnande därhemma

Vid hemmets kära dörr

där hörs ej mer din stämma

Din plats är tom vid fönstrets karm

För allt vi vill dig tacka

för kärlek rik och stor

för omsorg och all möda

tack kära lilla Mor

Fast jag sitter och håller i dödsannonsen känns det fortfarande overkligt. Jag tror inte jag kommer förstå förrän jag står där utanför huset och ingen farmor kommer ut och vinkar. Aldrig mer en vinkning eller en kram.